Vad gör man när man kan 1+1?

IMG_7472PZKO1347IMG_4809

Hej på er! Ett tag sedan nu. Hösten har dragit sig in över kusten i Kullavik. Jäklar vad vackert det är ute nu alltså … känns som ett sagoland när det får vara en sådär riktigt härlig höstdag med lagom temperatur och löv som faller. Kan dock skippa regn och blåst … det är inte riktigt min grej. 😉

Tänkte ta upp ett ämne som står mig varmt och nära om hjärtat i princip varje dag. När man går in i en satsning är nog bland det viktigaste för mig att man lägger upp en specifik plan. Man måste kunna se vad man har för mål, delmål och vad ens ambitioner är. Men, en sak man inte heller får glömma på vägen när man lägger upp en koncis plan är det man har att utgå från och vad man har för material. För visst är det så att hur duktig man själv än är eller jobbar för att bli, så är man aldrig bättre än ens bästa häst. Så visst kan man ha höga mål och ambitioner, men utan att vilja med avsikt krossa era drömmar så måste man även ha materialet för det. Det är här våran fantastiska sport tyvärr kräver en hel del pengar … men låt er inte kasta er iväg i tanken om att man måste köpa en häst som bevisat sig ha kapaciteten och hjärtat för större utmaningar – dessa hästarna som idag är ”färdiga” har också varit gröna och outbildade från en början. Det gäller alltså att hitta dessa guldkorn i sanden för att själv skapa sig sin egna topphäst.

Min bästa häst i dagsläget är min underbara Caroll. Kung Trolle, Trolle, Trollis, kärt barn har många namn. För lite mer än två år sedan hämtade vi hem honom från Klara och Robban. Helt fantastiskt att vi kunnat köpa från mina tränare och ett par fantastiska hästmänniskor som lever för sporten lika mycket som jag gör det. När jag fick hem honom hade han aldrig tävlat, bara gått några träningstävlingar på 60 cm. Vi hade inget bevis på att han skulle nå toppen tillsammans med mig, mer än ett par korta videoklipp som gjorde att vi (tur som attan) åkte och provred honom. Han gav en fantastisk känsla direkt. Visade stor potential på marken, superfin frambensteknik men knep bak. Men, ett hjärta utav guld och en vilja som gjorde att vi trodde på honom från första dagen jag satt upp på honom. Och tror ni att jag är glad att vi trodde på honom redan då …? Bästa köpet jag gjort i hela mitt liv. Idag har vi tillsammans startat MsvA och vi väntar oss så jäkla roliga grejer. Köpte vi en färdig ponny? Nix. Så ge inte upp hoppet. ALLA ponnyer kan förändras. MEN, det viktigaste enligt mig när man ska hitta rätt material att börja med är att dem har viljan och hjärtat för att ställa upp på dina uppgifter. Då har du ett jäkligt nice utgångsläge än när du har en trög och tjurig ponny som inte vill hoppa en sockerbit.

Åter till mitt ämne … Detdär med att lära sig räkna till 1+1 är ju sedan länge. Alla vet ju att svaret blir 4. (Skojar, matte har aldrig varit mitt starka ämne men detta kan jag). Men, just detdär med matte tycker jag hör till ridningen en hel del. Jag ska förklara varför … På sistone har jag märkt stora skillnader på Trolle både på marken och i hoppningen. Han känns superfin och liksom mogen på ett helt annat sätt än innan. Men samtidigt som vår formkarta har höjts till skyarna så har jag känt på honom att han inte känns riktigt glad. Det har känts precis som att han har frågat mig varje gång jag startar ett pass att ”ska vi göra detta nu igen?”. Han har liksom känts uttråkad och matt på att få traggla på samma saker veckor i streck. Jag skulle beskriva det som att han är trött på att få lösa 1+1 … han kan redan svaret och har gjort det så pass många gånger.

Detta fick mig att tänka till. Vad är det jag ska göra annorlunda för att Trolle ska kännas glad och på G igen? Jag gjorde om mitt veckovisa schema en hel del. Red ut och hoppade stockar i skogen, hoppade bank och vattengrav, la fram lite bommar och skiftade övningar. Jag gav honom helt enkelt en annan ekvation att lösa, och han kändes glad och på tå igen. Han fick hitta på roliga saker samtidigt som jag trimmade honom över bommar och i övningar jag inte gjort tidigare. Jag lärde mig hur jag ska läsa av min hästs humör och mående – genom att bara känna hur han känns uppifrån.

Med detta sagt så vill jag förmedla till alla er där ute som kanske också känner igen sig i det jag skriver – just i dethär med att man nästan fastnar i en bekvämlighetsbubbla och springer på stället. Var noga med att börja variera ditt arbete. Samtidigt som det är viktigt att hela tiden känna att ens utveckling går framåt så är det nästan ännu viktigare att känna att man ibland kan släppa spänningen och pressen helt och bara busa lite i skogen. Man tar sig inte till SM genom att trimma som en dåre varje dag i veckan, man tar sig dit genom att blanda prestation och glädje med sin bästa vän. Känn efter hur det känns i dagsläget – kanske kan det vara så att du och din ponny är redo för nästa ekvation?

Kram,

Esther Högdahl

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>