En tanke slog mig …

IMG_E5096IMG_0983

Dethär med grundridningen. Vi vet ju att det är grundridningen som ger oss framgång – att man är noga med detaljer och sätter hästen inom ramen. Men en tanke slog mig efter en upplevelse från hästryggen häromdagen. Hur rider man en häst korrekt i grundridningen egentligen? När vet jag att jag inverkar på rätt sätt, vid rätt tillfälle och med rätt hjälper? Det är frågan.

När jag sitter och tittar på Världscuperna i hoppning och ser alla världens elitekipage flyga över hinder på 1,60, så sitter jag ofta och tittar på detaljer. Jag är något som kallas för överanalytiker. (Ok, måste erkänna att jag inte ens vet om det är ett begrepp) men i alla fall, jag är otroligt duktig på att överanalysera saker. I grund och botten har det att göra med att jag är extremt ambitiös och driven. Jag sätter ögonen på något som jag blir intresserad av och måste genast veta mer. Varje dag när jag hoppar av mina hästar så har jag svårt med att vara nöjd, om jag inte övertalar mig själv. Jag skulle inte kunna säga att jag är en negativ person, för det är jag verkligen inte, men jag har däremot svårt för att nöja mig. Jag vill åstadkomma MER, utvecklas SNABBARE. Men samtidigt, ja, jag har fått ett par smällar på käften nu som ett tecken på att jag borde lugna mig och inte bara se mina mål och ambitioner, utan börja lyssna in vad andra i teamet runt om kring mig säger. Än en gång, ja, jag är en envis jävel. Men jag är övertygad att det är just det som kommer att ta mig dit jag vill.

Åter till ämnet … när jag trimmade Wille häromdagen kom jag på mig själv med att jag satt mycket ner i sadeln och klämde med benen. Så fort jag släppte benen så bröt han av. Hm … var det så jag ville att min häst ska vara skolad? Fortsatte rida. Lättade lite i sitsen och ställde mig i en lodrät lätt sits, och här kan man säga att båten sjönk. Herregud, att jag inte har känt av detta innan! Vad är det jag har gjort för fel? Vad ska jag göra annorlunda? Inte konstigt att mina hästar blir alldeles vingliga och ”övergivna” när jag lättar i sitsen i en omhoppning. Dem lutar ju all sin balans och alla fyra ben ”mot mig”. Ok, dags att tänka om.

Mitt scenario just nu … Jag rider och trimmar på. Men jag rider med alldeles för mycket säte och ben. För om jag skolar mina hästar så att dem går stadigt för mina ben, då är det ju klart att dem vinglar iväg och tappar balansen när jag ställer mig i lätt sits … för då släpper jag ju benen helt och dem undrar vad stödet tog vägen. OK, dags för omskolning. När jag var och tävlade på Elmia för några veckor sedan passade jag och mamma på att titta och ta in allt nyttigt som Henrik Von Eckermann och Peder Fredricson hade att säga. En mycket lärorik clinic som gav mycket. Jag tänkte på hur Henke red sin häst. Han satt upp, tog en tydlig men mjuk kontakt med hästens mun och red sedan framåt. Hela tiden. Han red framåt i samlingarna också, om ni förstår vad jag menar, och här tror jag att nyckeln finns. Jag har sagt detta innan, men ridning är positivt och för att det ska vara positivt måste man också rida framåt. Om man hela tiden backar och ska ”sätta hästen på plats” innan den hunnit andas så blir ridningen med en gång negativ. Alltså, framåt ridning är positiv ridning, och backande ridning är negativ ridning. Simpelt – rid framåt.

Vi fortsätter … Henke beskrev hur han inverkar på sin häst. Han vill aktivera bakdelen och vartenda muskel, och det gör han genom att han rider med ”underbenen och skänklarna” Hm, okej, nu får jag tänka. Han rider alltså med sina ”vader” eller vad man nu ska säga, och så rider han med skänkeln. Han låter bli att rida med benen och sätet, eftersom att det är just ben och säte som han kommer att behöva sedan i hoppningen. Detta gjorde det hela lättare … för att om man rider istället med sina vader så att säga och med en stabil sits och lätt inverkande skänklar fram till handen, så kan man ju rida precis likadant i lätt sits. När du lättar i sisten så stannar ju både skänklar och underben kvar, och därför kan du skola din häst så att du kan rida den på samma sätt djupt i sadeln som i en lättare fjädrig sits. Underbart!

Jag testade detta på mina hästar, och jäklar vilken skillnad! Det blir ju såklart en successiv omställning eftersom att det är ett helt nytt sätt att rida på, men det är så sjukt underbart att hela tiden kunna variera mellan olika sitser och samtidigt rida på samma sätt hela tiden. Det är ju precis så det ska kännas, och hästen ska ju inte känna att den förlorar ett ben så fort man lättar från sadeln.

Wow, detta var verkligen något helt och hållet nytt för mig, men jäklar vilket skillnad det gör. Det är precis som att man sedan kan sammankoppla sin grundridning med underben och skänklar, med hoppningen sedan. För i hoppningen behöver man ju inverka mer med ben och säte, och då ger ju benen och sätet en större effekt när man ”låtit det vara” på marken och så får man en ännu mer lyhörd häst.

Så, som en liten sammanfattning. Rid mer med underben och skänklar (hästen ska kunna hålla igång utan att du sitter och klämmer!) och variera mellan tyngre och lättare sits. Det är otroligt positivt och skönt för hästen att bli riden framåt. Och, detta är inte skrivet utav ett proffs, utav utav en ryttare med stora ambitioner i livet. 😉

Kram!

Esther Högdahl

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>