Det är uttrycken utifrån som startar stormen

IMG_3036IMG_0588

Hej på er där ute i Sveriges härliga väder … Typ sisådär lera blandat med regn och storm just nu i Kungsbacka trakterna … Men livet rullar på ändå. Drömmer mig lite bort till sommaren just nu … alltså tänk när träden är alldeles sprängfyllda med en massa gröna blad och man kan rida ut och trimma hästarna i kortärmat. Dröm! Men vi har ett tag kvar tills dess, men jag är inte bitter. Just nu är jag faktiskt på sjukt bra humör. Hela jag mår bara bra just nu liksom. Vet inte riktigt varför med tanke på att jag för cirka två veckor sedan fick en hjärnskakning och häromveckan höll jag på att skära av mig fingertoppen … haha.

Blev så otroligt glad häromdagen när min kompis ringer mig och säger till mig att snabbt gå in på Facebook. What? Varför var det så viktigt att kolla Facebook? Kikade in där i alla fall och fick syn på något som gjorde mig så sjukt glad! Alltså jag ville bara hoppa och skrika av glädje haha. Min krönika om elaka kommentarer om kroppen som publicerades på Hippson i Juli i år var publicerad igen. Hippson hade repostat den för att min krönika tydligen var det mest lästa inlägget 2017 på gästbloggen?! Vänta va … läste jag rätt? Hur sjukt är det inte … att lilla jag kunde få nå så långt med min krönika inom hästbubblan. Inlägget har i skrivande stund lästs över 92 000 gånger och jag har verkligen försökt läsa all respons som jag har fått på inlägget på alla mina sociala medier, och jag blir så sjukt glad över hur många fantastiska människor det finns där ute. Ibland kan livet kännas jobbigt och mörkt, men då är det just dessa människorna som behövs för att ljusa upp dagen igen. Samhället behöver fler som DU som läser just nu.

Om vi ska prata lite mer om dethär med kroppskomplex och en liten uppföljare på hur jag mår i dagsläget, efter att jag skrivit min krönika till Hippson. Jag har länge kämpat med mina kroppskomplex, och jag är ändå bara 16 år gammal. Att vara 16 år och redan ha dessa komplexen som påverkar min vardag mer än många tror tycker jag är väldigt sorgligt, och jag vet att det inte bara är jag som lever med komplexen. Att gå varje dag och tänka på hur man ser ut och att man kanske inte passar in är som att bära på en ryggsäck full med sten varje dag. En ryggsäck med sten låter inte dödligt direkt, men efter att ha burit på ryggsäcken varje dag så börjar man bli sliten. Man tänker på hur skönt det hade varit att slippa bära på dendär tunga ryggsäcken, och därför börjar man med så kallade quick fix. Quick fix som innebär att man ska komma på något som gör att man kommer att gilla sig själv mer, bara man ändrar på just den saken som tynger ner en. Gå på dieter, tvinga sig själv att inte få äta vissa saker, träna tills man faller ihop. Ni hör, galna saker som inte kommer att göra dig lyckligare. Och galna saker som du inte gör för din skull, utan för ”andras”.

Men vet ni vad, man kommer ingen vart med quick fix. Quick fix är ett dumt begrepp som numera kommer suddas ut ur mitt ordförråd, för jag är så jädrans trött på just det ordet. Det är slut på att jag ska gå runt och tänka på vad andra har att säga om mig och min kropp, jag älskar min kropp precis som den är och med tiden, som jag har pratat med mig själv och en enorm stöttepelare i mitt liv, min mamma, så har jag lärt mig att acceptera mig själv för den jag är. Jag har varit extremt elak mot mig själv. Jag har kallat mig själv för fula saker och känt mig otillräcklig, på grund av att andra tycker att jag inte följer ”samhällets ram”. Men vet ni vad? Jag är min egna ram, och jag är så sjukt jäkla glad över att jag har min alldeles egna ram. Jag har länge kämpat mot mig själv, precis som om jag boxats med mitt inre liksom. Jag har haft för stor rumpa, varit för tjock, för runt ansikte och en massa mer som jag bara inte orkar ta upp ännu en gång för mig själv … och nu har jag en fråga till alla er där ute.

Tror ni på att jag och många andra där ute har fått dessa tankarna och komplexen om oss själva helt utan intryck utifrån? Eller vad är det som har startat denna stora stormen egentligen? Vi säger såhär … inte skulle ett rum med tio människor som inte har några som helt intryck från andra tycka något speciellt om varandras utseende. Dem skulle kunna se helt olika ut i form och storlek, men dem skulle liksom inte ha något att klanka ner på varandra för. Eftersom att just dem människorna inte vet hur ramen för en människa ska se ut. Med detta sagt så vill jag bara säga att det är inte hos dig som komplexen startar, det är från dem runt omkring dig. Dem som slänger ur sig en elak kommentar om någon som anses ”för tjock” eller någon som gör narr av hur någon pratar. DÄR är början på komplexen, och det är just dem människorna som DU måste ta ansvar över att rensa bort ur ditt liv. Antingen så säger man till och visar att man inte tycker att det är ok, och om responsen är negativ så är det dags att sålla i dina vänskapskretser. Och kom ihåg, om du råkar hamna i en sits med någon som mobbar och du inte säger ifrån – då är du också med på att mobbas.

Till idag. Idag mår jag som sagt väldigt bra. Jag är nöjd med mig själv och tycker att jag är snygg, stark och en driven person som har gett sig fan på att nå mina mål hur lång tid det än kommer att ta. Nu är det nytt år för fasen, 2018 har anlänt och jag är mer än redo att bara ge allt jag kan för att nå dit jag vill. Nu tycker jag att du och jag tillsammans bara rensar ur människor som ändå bara tynger ner dig, omge dig med människor som bara får dig att må bra istället. Släpp dina jobbiga tankar – du är perfekt precis som du är. Det är personligheten hos en människa som är betydelsefull, aldrig hur man ser ut på utsidan.

Jag önskar er ett stort lycka till i fortsättningen så hörs vi mer framöver.

2018 – give me my cards, I´m ready to play !

Kram,

Esther Högdahl

 

 

blogstats trackingpixel

En reaktion på “Det är uttrycken utifrån som startar stormen

  1. Esther du får hela min värld att skaka om, Du sätter ord på det jag själv aldrig kunnat hitta, du har så rätt i allt du skriver. Varför svälter jag mig själv inte egentligen vill det. Utan för att andra har så mycket att säga till om hur jag ska vara. När jag gick ner i vikt fick jag en massa beröm och ord som vad fin du blivit. Vadå blivit ?? Var jag ful innan ?? Eller vad menar du ?? Och det fick mig att vilja göra fel saker ännu mer. Men när jag läste ditt inlägg så fick jag en glimt om att de jag gör är mycket fel. Du ska vara glad att du är du. Kram Wioletta togehter we can be strong

Lämna ett svar till Wioletta Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>